Digital fasta…

Idag börjar fastan för dem som är troende. Men även andra skulle kunna må bra av att ta ett steg tillbaka, inte bara när det gäller näringsintag. T.ex skulle vi vuxna kunna gå före med att inte i varje sekund av dagen vara uppkopplade och scrolla på nätet och sociala media. Det föreslår socialministern, Jacob Forssmed, i ett inlägg i dagens DN. Han är faktiskt en av få ministrar i regeringen som jag har tyckt har varit lite sympatisk. I alla fall inte osympatisk. Och jag tycker att hans text bekräftar det.

Det är inte bara muslimer som fastar. Alla världsreligioner förespråkar det. Att leva ett enkelt liv under en period. Att avstå från omvärldens larm och brus. Man kan begränsa sin egen tid på internet. Hitta på andra saker som man aldrig hinner med annars. Som kan ge mer, inte bara för stunden. Som att läsa en bok. Det är klokt, tycker jag..

Jag är absolut beredd – och har redan börjat lite grann – att avstå från scrollandet på mobilen, för att istället läsa klart en bok jag började på i höstas. Man känner sig nöjd, när man klarar en så ”enkel” sak som att avstå från scrollandet, och det känns lite löjligt att vara nöjd över något sånt, men det är inte alltid så lätt att bryta (dåliga) vanor.

Men nu tänkte jag kanske att socialministern skulle behöva en liten utmaning också. Undrar om han skulle klara av att avstå från att ingå i en regering som indirekt styrs av ett parti som vill riva moskéer och utvisa alla invandrare (helst muslimer), alternativt sätta dem i fängelse, och som manar på sina väljare att bränna koraner och ange papperslösa flyktingar? Och kanske kan hans regering också säga åt Israels regering att avstå från att döda oskyldiga människor och barn i Gaza? Det vore också tacknämligt om regeringen ville avstå från en klimatpolitik som leder till ökade fossila utsläpp.

Jag tycker ju att han verkar vara en empatisk person, så kanske att man kan vädja till honom att avstå. Jag tänker att en kristen, medmänsklig person borde väl följa den gyllene regeln, att vara mot andra så som man själv vill bli behandlad?

Vad tror ni? Skulle han nappa?

Tyvärr, kanske inte, men….

Någonstans måste man väl börja. Med de snälla, vänliga människorna. De kan komma på bättre tankar, om man har tur… 😏

#EverydayForFuture

Hellre sunt rund än fett smal….

År 1998 drabbades jag av en ”fet smäll”, kan man säga – inte bokstavligt, men bildligt. Var ute och seglade en dag med mina bröder med familjer. Bara en dagstur ut till en badstrand vid havet. När vi sedan skulle gå på båten igen märkte jag att jag inte kunde stiga upp på den som jag brukade i min ungdom, utan mina två bröder fick lyfta upp mig bakifrån. Nivåskillnaden var visserligen stor, men det hade aldrig varit problem förut. Det gav mig en tankeställare. Aldrig mer skulle jag utsätta mig för något liknande. I förhållande till min vikt var jag alldeles för svag. Vet inte hur det hade gått till. Tio år tidigare var jag ju väldigt smidig och vältränad efter min rytmikutbildning och allt. Jag vet bara att det kan gå så otroligt snabbt att gå upp i vikt medan motsatsen var desto tyngre väg mot ett lättare liv. Jag hade aldrig bantat eller fastat, men nu bestämde jag mig för ”min väg” till ett smalare jag. ”Hälften” stavades min metod som jag också delvis så småningom involverade i Oprah Winfreys tränares metod, som bla gick ut på att äta flera gånger om dagen, men inte så stora portioner att man blir proppmätt – förbränning av mat sätter igång så fort man börjar äta. ”Low fat” handlade det om både för henne och för mig. Hon rekommenderade träning på morgonen för att sätta igång förbränningen då, eftersom den annars är som lägst på morgonen. Minst 20 minuter. Men även där tänkte jag hälften. Ett tio minuters träningsprogram som ”du ska tänka dig att du kan göra varje dag, resten av ditt liv”….samma sak gällde vad man åt och hur man åt. Inte för mycket, inte för lite…och minimera fettintaget. En viktig sak till: Ät aldrig två timmar innan du går och lägger dig. Förbränningen när man sover är förstås rekordlåg. Allt det där är enkelt att följa och komma ihåg. Jag gick ner 15 kilo på 9 månader. Sen kanske jag gick upp några igen, men i princip höll jag min idealvikt i 7 år utan att anstränga mig. Körde samma policy…träningsprogram eller cykling på morgonen….lite mindre portioner och några mellanmål bestående av frukt, för det mesta. Och jag åt och drack bara det jag tyckte om. Grönsaker, fisk och potatis, ibland kött också, pasta och såser, men inte mycket fett. Men så kom en ”fet smäll” till. Jag gick in i den så kallade väggen, blev sjukskriven och hamnade hemma i soffan, gråtande och tröstande mig med cashewnötter, som råkade finnas hemma. Det blev nästan en drog, det där med nötterna och i kombination med med stillasittandet gick jag raskt upp 5-6 kg på ett par månader. Men då bestämde jag mig för att försöka ta en sak i taget. Att försöka må bra och komma igen psykiskt, ville jag ju prioritera. Hade jag varit riktigt frisk hade jag ju insett att psyke och fysik följs åt. Men jag tyckte att jag visste hur jag skulle bära mig åt när jag väl bestämde mig för att gå ner igen. Det var ju så lätt förra gången. Men hur det nu är….en kropp är en kropp. Den vill inte samma som jag längre, tycks det. De senaste åren har min kropp satt P för samma behandling som tidigare hade funkat. Jag har blivit förkyld efter att jag har börjat mitt träningsprogram….eller jag har haft ont någonstans, som i år i knät, så inte ens promenader har varit möjliga….eller så har jag inte behållit fokus på vad jag vill och måste göra…eller så har jag inte varit tillräckligt motiverad, helt enkelt.
Det är ju ”fett” inne med fett i dessa dagar. Många säger att det är så bra att gå ner i vikt med fett. Jag kan ju bara säga att det går lika bra utan mycket fett. Jag älskade och älskar min metod, för att jag tror på den, delvis, men mest för att jag fick äta den mat jag tyckte om, potatis och dricka både vin och kaffe, i måttliga mängder. Men skulle jag vara tvungen att äta fet mat för att bli smal…då skulle hela jag rygga. Mår lite illa av bara tanken. Är inte speciellt förtjust i varken feta såser eller grädde och ännu mindre fettet i fläsk (fast bacon kan vara gott, för sältans skull). Men framförallt älskar jag medelhavsmaten. Och potatis i alla former. Och pasta med goda tomatsåser. Så även om jag garanterades en slankare kropp med fett-dieten så betackar jag mig. Jag fyller ju jämnt nu i höst, och hade planerat att komma i samma kläder som jag hade förra gången jag fyllde jämnt, men jag får kanske vänta 10 år till.
Hellre lite ”sunt rund” än ”fett smal”, fast helst sunt smal, förstås…;-)