Vårt land, Vårt land – när orden fattas oss……..

När orden är förbrukade och utnyttjade på  fel sätt och i fel sammanhang, när de slits isär så att nya missförstånd uppstår och vi människor inte känner igen oss i de nya sammanhang som uppstår, missförstår vi varann för att vi inte förstår ordens betydelse.

DSC_1629

Vi måste rädda språket åt eftervärlden. Berättelsen om våra liv kan inte berättas bara av politiker, av schlagermakare, av statusuppdateringar om semesterresor, veganmat eller mikrobryggerier. Vi behöver berättare, musiker, konstnärer och alla sorters konstnärer som höjer vår blick och hjälper oss att se var vi befinner oss och vart vi är på väg och som också ger oss vägledning  där vi befinner oss.

DSC_1628

Några av de där berättarna finns och har funnits i vårt land. Vi brukar säga att de fattas oss. Astrid Lindgren, Tage Danielsson, Olof Palme…. Och idag saknar vi ännu en sådan livsbetraktare och förmedlare av berättelsen om våra liv – Bodil Malmsten.

DSC_1625

Jag följde henne i början av min bloggtid här. En författare som bloggade – det kändes modernt. Hon gjorde sin egen resa i samtiden, med den där speciella humorn och sitt absoluta gehör för språk. I början gick det att kommentera på hennes blogg, vilket jag gjorde vid ett tillfälle, och fick till min stora glädje svar direkt i rubriken till nästa blogginlägg. Jag har för mig att hon beskrev svårigheten i att få tag på frimärken i Finistère och jag erbjöd mig att skicka några franska frimärken till henne som blev över när jag senast hade varit i Frankrike. Jag tror att hon uppfattade humorn i mitt ”generösa” erbjudande för hon skrev: ”En kommentator vid namn Camilla”, i rubriken, men fortsatte sen med att uppmana mig att komma tillbaka till Frankrike för att skriva de där vykorten jag inte hann med förra gången….

IMG_3144

Det var ju bara några korta meddelanden oss emellan, men jag känner ändå att det fanns en kontakt, om än aldrig så liten. Hon slutade så småningom med öppna kommentarsfält. Hur vänliga kommentarer hon än fick, störde de henne i hennes arbete. Det var på den gamla goda tiden innan folk hade börjat hata varann på nätet.
Det var när en folkkär författare och poet fick lov att vara folkkär utan att få illasinnade och missunnsamma kommentarer slängda efter sig.

IMG_3142

Några år efter ”frimärkskonversationen” gick jag på en signerings-träff med Bodil Malmsten. Hon läste högt ur en av sina böcker och sen signerade hon i böckerna vi i publiken hade köpt. Hon tog sig tid med oss alla och frågade vad vi hette och hur vi ville ha det. Jag hade köpt en av hennes böcker i present till en vän och en fin anteckningsbok till mig, med fack i pärmarna bak och fram. En bok att att skriva i. Hon frågade vad jag hette och när jag sa mitt namn, tyckte jag att hon tittade till lite extra. Än idag ångrar jag att jag inte sa att det var jag med frimärkena. Men hon skrev en fin personlig dedikation till mig. Kanske hon visste, ändå….?

Det får jag aldrig veta.

IMG_3136

Men jag vet att anteckningsboken är full av anteckningar om idéer till berättelser och de  första tankarna och konkreta idéerna till mitt projekt är nerskrivna och skissade där. Jag vet att det var så hon använde sina egna anteckningsböcker – fulla av infall, citat, tidningsurklipp, teckningar och helt enkelt minnesanteckningar. Ingen hel roman men små skärvor av livet att pussla ihop till en hel väv av liv.

Nåt sånt….att göra något helt av något ihopsamlat sammelsurium som i sin helhet kan lyfta. Kanske är det så vi måste jobba när ”det är något i vårt land som verkar ha gått sönder”, eller hur vår statsminister nu har uttryckt det?

Det är bara att laga det trasiga och göra nytt av det som är sönder.

När ord inte längre fattas oss kan vi bygga meningsfulla berättelser.

”Skriv själv, svenska folk, skriv själv!”

Eller för att tala med Bodil….

IMG_3143

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Tiden går….

Så händer det att granen åker ut, att en i familjen blir pensionär – inte jag – och att tiden rusar på som vanligt.

image

Försöker stanna upp och tänka och göra positiva saker för uppdatera min hållning vad gäller att inte falla i gråmulenhet och oro för den värld som man i allra högsta grad behöver oroa sig för.
Men försöker tänka att det finns alltid en god nyhet för varje negativ, även om jag också försöker blunda för svårigheten i att hitta en god nyhet som väger upp ett helt krig.

image

Men vad ska vi göra då? Om inte vi som har det bra orkar stå upp för godheten – vem ska då göra det?

För min egen högst personliga del tycker jag att livet flyter på bra, även om tröghetslagen fortfarande råder angående mitt pedagogik-projekt, men nu börjar jag hitta en struktur i min handlingsplan…. Jag kan nog bli klar till hösten med alltsammans.
Se det som en vision, och inte ett löfte….  😉

Men sätter jag lite press på mig själv brukar jag få tummen ur….

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Vilja välja väg….

När himlen ligger lågt grå och snön på marken börjar anta samma grå färg  gäller det att vilja välja väg ut ur tristessen.

image

Nej, jag är inte deprimerad, men om jag väljer att sjunka ner i modden, kan jag lätt bli det.
Mitt uppdrag var ju det motsatta.
Att se ljuset i den dunkla verkligheten. Det finns goda exempel. Några vill anmäla den grekiska befolkningen på de grekiska öarna, till att ta emot Nobels fredspris, för deras osjälviska insatser för alla flyktingar som riskerar livet under riskfylld båtfärd över Medelhavet.
Det känns som en värdig vinnare, och precis lika rätt som att ”volontären” blev utsedd till förra ”årets svensk”.

image

Själv känner jag mig ganska nöjd med att ha hunnit ner på ICA innan det blev försent.
Att bejaka sin lust att göra ingenting och att se tiden an. Är det inte ett litet steg för mänskligheten?
Jag har i alla fall tärt ganska lite på jordens resurser – att inte ha gjort en weekendresa till New York, eller ätit en stor biff till potatisgratängen, eller farit kors och tvärs genom landet i något bensinslukande fordon.
Det kanske är en väg att gå?
Att inte just göra nåt. Att spara mina krafter till när jag behöver dem?

image

Till er som undrar…
Jag skojar lite. Men bara lite… 😉
För om inte alla gör det där jättehäftigt coola som de får lust till för stunden, så kanske vi har en chans att klara en del av klimatmålen.
Jag kan ställa upp på att vara den som inte gör så mycket. Jag är bra på att göra ganska lite. Handla ganska lite och shoppa minimalt. Jag kan sitta här och tänka och fundera och klia på mobiltangenterna…..
Fast attans! Drar energi till batteriet!
Tänkte inte på det.

image

Ja, men om det är det enda jag gör…?

Får fundera på följderna.

Ha det så skönt så länge det går!

Här hemma funderar vi på att inte slänga ut granen. Inte än…. 😉

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Så går det en vecka…

Ett steg i taget….

Min positiva hållning i internetvärlden håller sig någorlunda ovan vattenlinjen.
Det har varit värre… 😉

image

Försöker tänka att om du är det du äter, blir du också det du läser och skriver och förmedlar. Läste i en dagstidning om hur människors humör påverkas av hur deras egen röst låter. Man hade manipulerat människors röst under tiden som de läste högt ur en bok. De hörde i hörlurar hur deras röst lät gladare och språkmelodin förändras och var mer varierad. Humöret påverkades därefter.

image

Ja, det är inte så förvånande. Jag hörde en gång Babben Larsson berätta hur hon helt enkelt hade sagt till sin spegelbild varje morgon hur bra och klok och vacker hon själv var. Och hon kände sig ganska snart precis så bra som hon själv hade sagt. Trots att hon visste att det var hon som hade sagt det.
Hon hade ju lika gärna kunna lura sig själv att tänka motsatsen, men hur trist hade inte det blivit?

Tja….

Du väljer själv vad du tänker och känner om dig själv. I alla fall mer än du tror….

Ljug lite snällt  nästa vecka, får vi se hur det har gått nästa söndag.  :-)

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Jag bloggar så länge…..

Sen jag spelade Farmtown och Yoville har jag inte spelat något annat spel på Facebook eller någon annanstans.
Inte har jag saknat det heller.
Skönt att slippa fastna i onödigheter.

image

Men så kom mitt illamående över all världens elände som gjorde sig påmint genom alla länkar om detsamma. Alla obehagliga kommentarer som jag hela tiden mötte på andras sidor – exempelvis Malena Ernmanns, och på Aftonbladet och…. Snart sagt överallt.
Så jag lovade ju mig själv att försöka stärka det positiva i vardagen och på nätet, vilket var lättare sagt än gjort.
Hittade inte så mycket positivt och kunde inte heller producera eget.

Så… Vad göra när man ska avhålla sig från ett ”missbruk” när man bara vill ha en stunds tidsfördriv? Gå över till ett annat, förstås!

Så nu… Även jag, min Brutus, har hemfallit åt Candy Crush! Jag hade ju lovat mig själv att aldrig…..

Där ser man. Man ska aldrig säga aldrig!  ;-)

Trevlig helg!

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Friska vindar x 52

Nu ska jag försöka ge mig själv ett slags senkommet nyårslöfte.

image

Häromsistens skrev jag här ett inlägg om att allt vore bra om jag bara slapp läsa alla dessa fördomsfulla och ibland hatiska kommentarer på nätet, eftersom jag sen ligger vaken halva nätterna och gruvar mig över världens elände. Inte särskilt uppbyggligt!

image

Men nu är det dags för nya tider. Jag ska försöka tänka, läsa och göra positiva saker, på nätet och i verkliga livet. Betydelsen av detta förstod jag igår när vi på vår vanliga runda stötte ihop med några vänner från lång tid tillbaka. Vi stod och pratade en kvart som om vi gjorde det varje dag, trots att det händer väl högst ett par gånger per decennium. Vi pratade lite allmänt och lite politik och hade attans trevligt, och när det blev för kallt skildes vi åt och gick åt varsitt håll. Sådana otvungna, men kära återseenden hör till det bästa jag vet. Just det där korta intensiva mötet kan ge impuls till att tänka på så många glada minnen och funderingar på hur det var då och hur det har blivit nu…

image

Det känns livgivande, helt enkelt.

I mina bästa stunder kan även Facebook och andra ställen på nätet upplevas så, men sällan om jag bara surfar runt på en massa olika intressanta länkar, skriver och läser och delar, och sen halkar in på kommentarsfält på Aftonbladet,  t.ex. Eller hos Malena Ernmann. Då slutar det nästan alltid med dålig smak i munnen och ett lätt illamående. En på humöret dränerande verksamhet.

image

Nu ska jag sluta följa hur vinden blåser, utan sätta kursen själv. Mot det lustfyllda, inspirerande och lärorika!
Jag provar en vecka i taget och sen blir det utvärdering här varje söndag.

image

Det kan vara intressant att se om det har någon verkan och om det blir skillnad på feedback från andra. Det gäller förstås inte bara nätverksamhet, utan även mitt riktiga liv. Men där är det inte så lätt att sväva iväg i okända riktningar, men å andra sidan kan man alltför lätt falla in i de klagandes kör. Lättare att gnälla en gång för mycket än bidra med ett positivt förslag.
I år har jag dock inte varit så klagande och jag har heller inte hört så mycket från andra.

image

Så nu gäller det!
Håll i er, för här blåser friska vindar….. 😉

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Att finna ord och ton…

Nu är det åter dags för en milstolpe i mitt liv.
Dags att gå vidare med det jag har föresatt mig. Mitt musikpedagogiska projekt. Efter en termins sökande bland prioriteringar tror jag nu att jag har hittat vägen att gå. Ett steg i taget!

Manus ska skrivas klart. Hur jag ska göra med musikrättigheter ska undersökas och det har jag påbörjat.
Nu vet jag också steg tre. En noggrant utformad ”kursplan” att tillämpa när jag ska ut i skolor för att lära ut allt jag kan och allt jag gjort till lärare som undervisar i berörda årskurser.

Steg 2 blir att ta kontakt med några testpiloter – skolor där jag har kontakter, för att prova min undervisningsserie på dem under nästa höst. Sen är det bara att köra! Tycker att jag åtminstone i teorin har stakat ut vägen… 😉

image

Allt vore toppen om jag inte nu under de senaste nätterna hade legat vaken och formulerat arga kommentarer till alla idisslande, blinda och döva mumier på nätet som ständigt tjatar samma sak utan att visa minsta vilja att ödmjukt lyssna på de svar de ändå får. De klagar på att inga vill lyssna på dem, men har ändå hörselkåpor på för säkerhets skull. De vill nämligen vara offer och inget annat….Och ingen får störa den ordningen för då kan de bli ledsna och måste sjukskriva sig.

Om jag fick bestämma skulle vi ”bunta ihop” och utvisa alla snåla, hatiska gnällspikar till ett krigshärjat, fascistiskt land så kanske de får lära sig att stava till såväl ödmjukhet, lyhördhet, empati, vänlighet, som snällhet…..

Men jag hejdar mig. Så långt har det gått i vårt land att jag kan bli så arg att jag önskar andra människor in i döden, praktiskt taget. Ja, frånsett att jag tänker mig att de får komma tillbaka när de har lärt sig en läxa. Inte snällt,  men nödvändigt kan man tycka….

image

Fast jag är glad att det inte är jag som bestämmer,  för så får man ju inte bete sig mot andra människor…  Eller får man?
Och åsikter måste man väl få ha?
Ja, men inte vilka åsikter som helst. Man får inte kränka eller hota andra människor på grund av hudfärg, könsidentitet, handikapp,  etc.
Men ändå görs det hela tiden…

Förut blev jag mörkrädd av otäcka uttalanden. Inatt blev jag arg! Det gläder mig. De ska banne mig inte få förstöra min nattsömn, min sinnesfrid, min begynnande arbetsro….

När jag tittar på klockan är hon tjugo över fyra på natten. Attans! Det är redan kört!

Men nu vet jag… De ska inte få vinna!
Jag har senaste tiden börjat undra vart vi ska ta vägen om de vinner nästa val?

image

Nej, de vinner inte! Det ska jag se till.
Och du, och du, och du, och du…..Och du…… Aldrig ger vi upp, för gör vi det är det vi som blir ihopbuntade och skickade nånstans varifrån vi aldrig kan räkna med att komma tillbaka eftersom de redan avskaffat all form av asylrätt.

Det om detta! Nu tror jag att jag kan sova inatt…. Skönt! :P

Trevlig Trettondagsafton!

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Skaka av och gå vidare…

Nu vill jag skaka av mig julen och det gamla året, kamma ur glitter och glimmande bågar, och gå vidare i livet.

Hur fint och mysigt man än har haft det – nog känns det som om man vill ta av sig en alltför varm mössa.

Nu väntar bistra tider. Sibirienkyla, sägs det. Måhända jag behåller mössan på ett tag till… 😉

Men frysa mer lär jag inte göra i år än förra året. Terror, hot, hat, bränder och mord i utlandet såväl som här i Sverige, har vi fått nog av.

Öppna hjärtan och stängda gränser – allt sammantaget – kan ge kyla och isande vindar försprång under de kommande tiderna.

Mitt recept är för egen del aldrig glömma varför jag är jag och aldrig tro mig om att vara bättre än andra människor…. men heller inte sämre.
Jag har haft tur. Andra har inte haft tur. Trots det har människor med betydligt sämre förutsättningar gjort större underverk och hjälpt andra mer än jag har.

image

Men fortfarande har vi alla ett okränkbart människovärde.

Jag tror alla om gott ända tills någon bevisar motsatsen. Om jag trodde något annat vore ju livet meningslöst.

För mig…

Så jag behåller mössan på och trotsar kylan med värme. Aldrig ge vika för kölden. Stå pall utan att falla för de isande droppar som ilar ner utmed ryggraden. Värm dig och sök vindskydd bland de barmhärtiga, vänliga, eftertänksamma och kloka.

Du kommer att behöva det….. även detta år!

Men under tiden får du också söka tröst i musiken och i dansen, för att inte frysa fast i underlaget!

Gott nytt!

Lämna en kommentar

2 januari, 2016 · 15:20

Se framtiden an…

Det tionde nyåret i bloggsfären känns ovisst men ändå mer mindre ovisst än på länge. I många långa år har har jag undrat vad jag egentligen ska bli när jag blir stor. Jag har utbildat mig och bildat mig på allehanda lärosäten och på olika arbetsplatser. Jo, för teori och praktik befruktar varann, liksom ett långt livs goda och mindre goda erfarenheter bidrar till min kunskap om mig själv och mina tillgångar och brister. Kanske kan bristerna lära mig ännu bättre hur jag ska göra vid nästa tillfälle jag märker av dem?

image

Precis som övriga tillkortakommanden kan lära mig hur jag ska bemästra liknande situationer, kan jag säkert också dra nytta av alla goda stunder då jag gjorde allt helt rätt. Problemet är att det är inte de stunderna man minns bäst. De gånger jag trycker på rätt knapp på någon elektrisk apparat och allting funkar, inte minns jag nästa gång på vilken knapp jag tryckte… Det funkade ju! Består hjärnan bara av en massa negationer? Det verkar nästan så. Glöm inte stänga av spisen… Gå inte under en stege… Lägg inte nycklarna på bordet… Du ska inte sitta på sten före midsommar (för att undvika blåskatarr)!

image

En del är ju skrock, men icke desto mindre – vi glömmer aldrig dessa negativa förmaningar.
Hur kommer det sig?

Mina mest positiva tankar kan vara ibland att jag ska sluta med det ena eller andra – inte äta så mycket choklad, inte lägga upp så mycket på Facebook, inte sitta så mycket still på helger och efter jobbet. Men i det fallet tycks inte min hjärna förstå ordet ”inte” så bra, för det är just vad jag gör under ledigheten.

image

Men nästa år ska bli bättre. Då ska jag tänka positivt utan negationer. Om jag provar det ett år kan vi ha utvärdering här om ett år.
Och en sak vet jag. Jag behöver inte undra vad jag ska bli när jag blir stor för jag är redan stor. Jag har ett arbete som jag inte lämnar förrän jag går i pension eller startar mitt eget företag.

image

Samma tid, samma plats!

God Fortsättning! 😊

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Äntligen känner jag mig fri att planera och tänka ”fritt i rummet”. Under brinnande termin drabbas jag lätt av tunnelseende och fokusering på ett steg i taget – en dag i taget – bara jag har gjort det och det, så kan jag ägna mig åt mina egna planer…. Fast  vid det laget när allt är gjort är jag rätt slut i rutan och behöver mest vila på sofflocket.
Men nu alltså…. Inför ”lansering” av mitt kommande projekt någon gång inom ett år, har jag provat något som heter Distrokids, som möjliggör lansering av musik på alla möjliga plattformar som Spotify och ITunes mot att jag betalar en årlig avgift, och sen kommer det pengar till mig om någon lyssnar.

Nu har jag testat med en av mina ”gamla” låtar för att se vad som händer… Ska bli jättespännande…  😊

Jag har nyss laddat upp låten och sen kan det ta 1 till 12 timmar innan de har processat klart all info så att den kan hamna på Spotify, osv….
Alla rättigheter är mina, men nu måste jag ju kolla om jag ändå behöver stimma mina 9 projekt-låtar?

Jaja… Ett steg i taget! 😊

Men min låt Indiepoppare som nu snart är ute på nätet, ska jag inte använda till något annat än skoj. Den kom till just för att jag under många år gick undrade vad ordet indie egentligen betydde. Men när jag en vacker dag för sex år sedan kom på att jag kunde googla på ordet, insåg jag ju att det handlade om mig. Det är jag som är indiepoppare med allt vad det innebär av home made productions under vissa basala och tekniskt simpla förhållanden. Och på den vägen är det än idag… Så låten är inspelad med viss självironisk touch. ;-)
It’s me and my electric piano….

Och nu mina vänner…. Några dagar senare – på själva julafton blev den lilla indiepopparen lanserad på Spotify….det var jag och och Beatles, som av en händelse…. 😉

Gå gärna in och lyssna så får vi se om det regnar in några slantar. I så fall går de till välgörande ändamål, upplysningsvis.

Min egen lilla ”indiemusikhjälp”…..

I pytteliten experimentell anda! 😊

 

 

Här är ett album till dig … Indiepoppare av Camilla Roll

Lämna en kommentar

21 december, 2015 · 11:15