Vädermässig bipolaritet.

Nej, föralldel…Jag sitter inte i sjön, men här gäller det att sitta still i båten medan det svänger och kränger runt omkring. Blåser och regnar, och mitt upp i allt – kav lugnt. En liten glipa i molntäcket som utvecklar sig hur…?

image

Säga vad man vill, men denna sommar är det lätt att känna sig som en slags medberoende, eller anhörig till en person med bipolär sjukdom. Man vet aldrig… utom möjligen, att varmt och enahanda lär det aldrig bli. Och det är ju bra.

image

Jag klagar faktiskt inte. Jag har upplevt det mini-högtryck som var för några veckor sedan. Jag har hus med helt tak och kan se ut över nejden genom stora fönster när det regnar…. eller inte. Jag har en islandströja när det blir kallt och kan bada bastu och ta en båttur vid fint väder.

image

Det är inte lika roligt att gå i stan när vädret är så omväxlande. Svårt att anpassa aktiviteter med kort varsel.
Att leva ”mitt i rutan” på landet är ändå som att flyta med. Att ge efter för vädrets makter istället för att förbanna det.

image

Men nu sitter jag inne och vädret har just stillnat och vattnet är likt en spegel och en liten stress infinner sig…”Det går ju inte att sitta här, när jag lika gärna kan sitta ute.”

Så varför skriver jag ändå detta inlägg?
Vill jag verka coolare än jag tydligen inte är?
Må så vara…

Nu går jag ut, innan…..

image

….Ja, inte vet jag vad som händer. ;)

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Tid för bloggande i Tidens tecken ….. #Gratttisblogg10år

Skål!

Skål!

Jag ville så gärna gratulera min 10-åriga blogg idag med ett stiligt bildspel….

När jag skulle infoga bilder från hela decenniet fanns inte bilderna kvar i mediateket från första halvan av tiden här i WordPress….Hittade ändå lite bilder på andra håll och när jag till slut skulle kommentera några bilder så……Datorn hänger sig och nästan alla bilder jag har valt ut försvinner när jag ska göra om det. Gör om och gör rätt!

Jojo. Det var just en snygg present!

Men kanske det ändå speglar en del av tiden med min Tidsblogg under dessa år. Så mycket roligt som har hänt, men sååååå mycket tid av frustration och ilska och utmattning som har gått åt till alla dessa osparade inlägg och ”avhängda datorer”.

Tänk att både jag och min blogg har överlevt!

Det är en bedrift i sig, och ett uthållighetsprov, ska ni veta. Inte alla av mina bloggvänner har överlevt det. Det är bara vi sega gamla rackare som håller måttet….eller nåt. Hur vi sen håller måttet är en annan fråga, men det hör ju inte hit. Dessutom tog vi oss igenom hundra dagar av bloggande under denna vårterminen. Jag tycker faktiskt vi är värda vår vikt i guld. Och den är inte att förakta.
Vår vikt, alltså….dvs min vikt. ”Tid” väger just ingenting. Tiden är bara utmärkt visare av ålder och visdom. Min alltså…. ;)

Nå….då var det väl dags att fira då!

Varsågoda och njut av tidens tand och tår på densamma!

Skål och välkomna  även nästa decennium!

Och om du undrar något är det bara att knacka på och titta in och läsa lite valda delar, så länge…..mycket nöje, eller som det sägs nuförtiden – Enjoy! ;)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hur det började…

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Siktar mot mål…..

image

Efter knappt halva sommaren finns ett ett litet högtryck på pluskontot och tillsammans med alla bastubad, trevliga stunder med övriga släktingar och vänner på tomten finns nästan bara varma känslor för denna sommar trots det regn som föll igår, och i förrgår och i förra veckan  och i midsomras…. ;)

image

Om jag inte envisas med att lyfta blicken mot gattet till havet, riskerar jag att fastna i lervällingen bakom huset. Då kommer jag ju ingen vart.

Men nu har jag köpt nya skor inne i stora staden, så att jag kan lyfta fort och lätt mot mina högt uppsatta mål…

image

Nu kan jag dansa vidare en sommar
med fötterna på jorden och solsken i blick…… ;)
Ja, det gäller ju att blogga för framtiden – min och andras. Men jag börjar med min då…
Vi tar ett steg i taget och jag har redan kommit till det nionde steget,  på väg ut i det okända. Vart är vi på väg?

image

Fortsättning följer….

wpid-wp-1436522245454.jpeg

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Hoppfull eller naiv?

image

Tror att jag har haft tur för det mesta. Jag har träffat så många människor och nästan aldrig har jag känt mig utnyttjad eller lurad.
Det har lärt mig att inte vara misstänksam utan snarare har jag trott människor om gott, tills jag blir motbevisad, vilket jag förstås också har blivit.
Jo, jag vet….Det är en smula naivt, men jag är hellre godtrogen och naiv än misstänksam och cynisk.
Om jag inte fick tro på den goda människan, vad skulle jag då tro på?

image

Ingenting, eftersom jag inte är religiös.

Men jag tror på pacifism snarare än krig, på kärlek istället för hat, samspråk i stället för gräl. Men jag inbillar mig förstås inte att det bara finns ett sätt att lösa konflikter på eftersom det  finns så många olika sorters konflikter och krig i världen. Däremot kan ingen lura i mig att väpnad konflikt är den enda vägen att gå om krig ska stoppas.. Det är ju minst lika naivt att tro, eftersom det aldrig har hänt. Krigen tar aldrig slut, och här ska ändå alla pacifister sitta och skämmas och bli beskyllda för att vara naiva….

image

Jag tror nog inte att alla krig kan stoppas utan vapen, men jag tror att samtal och förhandlingar, samt ett samhälle som är jämlikt och utan korruption, kan förhindra att krig uppstår. Det kan inte vapen och mänsklig ondska åstadkomma.

Vi måste ha något att tro på, något att hoppas på och något att drömma om….

….. Att höja blicken och speja mot horisonten,  så når vi kanske en bit på väg, i alla fall….

Skepp ohoj! :)

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Upp å ner, Ner å upp!

image

När jag vänder mig om och ser ut genom fönstret skiner solen, för att i nästa stund ha gått i moln.
Vi har det bra. Katterna har det bra. Vi kan följa vädrets  växlingar,  och in ut och far vi med kläder och möbler. Av och på med islandströjor, solglasögon och strumpor.  Men vad gör det? Vi är lediga och befinner oss på älsklingsplatsen på jorden.

image

Men hur det är…..nånting händer med humöret.
Jag kan varken fokusera på det jag vill göra eller det jag bör.
För mitt eget välbefinnande skulle det passa att göra lite av varje, men det känns ju svårt att vara kreativ när min mobil är så lättillgänglig och dess innehåll så förlamande och insmickrande. Mitt enda vapen blir då – ”Skriv tillbaka!”
Det funkar faktiskt att blogga lite i självförsvar. Jag gör en och samma sak i minst en halvtimme och lyckas hålla den röda tråden under samma tid.

Varför inte slappna av och ge sig hän?
Ja, det frågar sig säkert många, men jag slappnar av bättre när jag får tänka egna tankar än när jag värjer mig för andras tankar och bilder, hur intressanta de än må vara.

image

Så detta blir en terapeutisk blogg i brist på vackert väder och utevistelse i lugn och ro med vår lilla nyinförskaffade roddbåt. 

Men jag låtsas att det finns en mening även med det. Rodd kan vara dåligt för min ischias, så vädret kan i själva verket vara hälsobefrämjande.

image

Att ta det med ro kan även vara en nyttig sysselsättning till land.

I skrivande stund har det börjat åska.
Man kan undra vad det kan betyda? Att det är dags att klä på sig och fara med bilen och handla tomater…. ;)

See ya! :)

image

Vi tar det lugnt så länge, Matte ….

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Lite somrigt bara….

image

Nu är det bara att konstatera…
Livet leker!
Sommaren – fastän kall – är här.
Omväxlande precis som den var i min barndom, på 60-talet.
Men nu är det andra tider…. andra vindar blåser…. Och står du utanför när vinden har vänt har du inte mycket mer medvind och omtanke att vänta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lycka till!  Hoppas du hamnar i lä för snålblåsten men inte i skuggan av någon som gör sig bredare än du.

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

För skojs skull…..#BFF1

image

En undersökande, underjordisk verksamhet bröt ut på skolgården häromdagen. Mannen ”med rätt att öppna hål i marken” gjorde en förskräckt min när han hade tagit upp luckan och stoppat ner huvudet i hålet. ”Oj, vart tog den vägen? ” ropade han, varpå 4, 5 andra små huvuden kikade ner.
Jag frågade honom lite försiktigt om det var en råtta han hade sett. Han blinkade åt mig och sa att han bara skojade lite med dem.

Tänk så enkelt det kan vara att väcka barns och vuxnas nyfikenhet. Att kittla fantasin en smula och sen kommer tankar och frågor igång. Vad finns egentligen där nere? Varför måste man kunna öppna och titta ner?
Frågor som jag själv gärna vill ha svar på men som jag av någon anledning inte har tid att ta reda på.

Kanske är det så att vi vuxna har förlorat förmågan att stanna upp och vara nyfikna och vilja lära oss saker bara för skojs skull.

image

När jag gick på Lärarhögskolan på 70–talet fick vi lära oss den gyllene formeln ”MAKIS”, vilket betydde Motivation, Aktivitet, Konkretisera,Individualiserad och Samarbete. Varje lektion skulle innehålla dessa beståndsdelar mer eller mindre.
Det var ju en ganska bra grund att stå på, kan jag tycka nu.

Men för mig som lärarkandidat var nog den första delen – Motivation – mest kravfylld och svår. Tänk om jag gör ett försök till inspiration för att ge barnen motivation att vilja ta reda på på mer, och de tänder inte alls?

Men på äldre dar kan jag säga att jag  har varit med om både lyckade och misslyckade försök till att engagera elever. De bästa stunderna kommer ju ur en stundens ingivelse. När vardag och dikt smälter ihop. När diskussioner uppstår ur något vardagligt eller om någon har hittat en fin sten eller blomma eller en bra låt.

Om någon har tittat ner i ett hål i marken kan det bli utgångspunkt för kunskaper om jordens innandöme. Och om vart vi är på väg, och om var vi hamnar när vi har grävt oss ut på andra sidan?

Men om vi inte kan behålla nyfikenheten eller inte vill lära oss för skojs skull, tillsammans med barnen och oss själva, kommer ingen känna motivation för nånting, och då är det ju inte roligt längre…..

Det är nog mänsklighetens största utmaning – att våga vara nyfiken och våga verka okunnig, och att inte ha förutfattade meningar om någonting. Att våga hävda rätten att ha roligt, helt enkelt. Då kan vi förutsättningslöst ha skoj medan vi lär oss mer, istället för att ha piskan över oss, och känna plikten framförallt och ha så dödstråkigt så att allt vi råkar kunna,  genast faller i glömska. Och det är ju inte kul… 😉

image

Jag var själv inte uppvuxen med ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, men det programmet är urtypen för en fungerande pedagogik som bygger på lusten att lära för skojs skull.

Så många som har lärt sig både läsa, skriva och räkna tack vare Eva, Magnus och Brasse!

De har alla gått ur tiden, alldeles för tidigt, och idag har den siste av dem lämnat oss.
Men nu lever de vidare i våra tankar med sitt skojande och sin lustfyllda pedagogik och det är ju tanken som räknas….

Det är lusten att lära som driver oss och ingen betygshets i världen kan mäta sig med den, och hör sen! :)

wpid-dsc_3002.jpg

Detta är första inlägget under hashtaggen #BFF            = Blogga För Framtiden.

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Uträknat eller uträknad… #100

image

Det är slut, det är slut, det är över nu…..eller?

Efter febertoppar, stukat finger och ischias-elände och 100 dagar med bloggskrivande, verkar allt vara över.

Under åtta långa år har jag funderat och tänkt och haft tusen idéer som har lett till att jag har kunnat färdigställa och pröva mitt matte-musik-dans-projekt. Jag har också under denna vår krigat mig till att få en tjänst så att jag slutgiltigt ska kunna prova hela konceptet,  inklusive lärarhandledning och musikal och allt, med en klass, för att sen kanske kunna sälja mitt material dyrt, på skolmarknaden….. ;)

Nåja…men det har i alla fall gått bra hittills.  Hela tiden har jag tänkt att jag måste skynda mig innan någon annan kläcker min briljanta idé. Men jag måste först,  bara…..

Det finns tusen saker att färdigställa och göra om och göra bättre, trots att så mycket är gjort är det finputs och finish kvar. Och det hinner jag under nästa år, har jag tänkt…..  Jo pytt!

image

I morse på första sidan var det reklam för ett nytt pedagogiskt program på TV,  om matte, dans och musik i olika taktarter. Om udda och jämna tal…med tillhörande lärarhandledning, och allt.

Det känns nästan uträknat att mitt projekt ska bli bara nästan klart efter 8 långa år, precis när det här programmet – som verkar ha många idéer liknande dem i mitt projekt – ska sändas den trettonde november!

Kan man tänka sig något mer ödesbetonat?
Jag måste hinna först på något sätt. Hur ska någon annars tro annat än att jag är en härmis? Jo, alla barn som redan har dansat till mina taktartslåtarna, förstås.

Ska jag känna mig uträknad redan?
För vilken gång i ordningen?

Nej, återigen måste jag räkna ut hur jag ska överlista ”motståndaren”. Men hur?

Jag bidar min tid…..kanske finns det ett schackdrag att trolla fram ur skjortärmen? ;)

image

Så märkligt att denna hundrade blogg tog sig en sådan vändning.
Ska jag tolka det som att allt är slut och förbi, eller ska jag se det som början på något nytt?

En nystart och en omstart – ett nytt kapitel i mitt liv.  Van som jag är att alltid ta ett steg bakåt i min karriär, kanske jag skulle öva på att kliva fram i ljuset i stället. Jag har ju själv krattat manegen. Nu måste jag se till att rätt hästar springer in först, och i rätt ordning.

image

Ja, ett nytt kapitel får det bli … Slut på motvind och lång, lång väntan på att tågen ska gå. Efter 100 blogginlägg dag efter dag, är det dags för mig att få upp ångan på nytt.

Nu måste jag ta initiativet på ett nytt sätt. Det är bara jag som kan göra det, men den här gången ska jag ta hjälp.
På TV har de producenter, projektledare, musiker, skådespelare och ljudtekniker, koreografer, dansare, mfl.

Jag har mig. Punkt.

Det har varit bra att bestämma själv. Men det tar tid. Nu har jag bråttom.

Se upp! Var god tag plats….Dörrarna stängs.

image

Tack för alla dessa 100 dagar, och tack alla nya och gamla vänner för att ni har tittat in. Det har varit en annorlunda och rolig tid. Välkomna åter på min bloggs 10-årsjubiléum, 17/7, om inte förr! Det kan bli bloggparty. ;)

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Balans……. #99

image

Att ha rätt balans i tillvaron – det pratas mycket om det. Om livspussel, om närvaro och frånvaro, om tillgänglighet, om ensamhet, om att välja eller bli vald,  om att se och att bli sedd.

För mig handlar balans mest om tid. Tid att tänka, tid att vara nyttig och kreativ,  tid att städa och hålla ordning,  men mest om tid att hinna med att bara vara. Att glo lite sorglöst i taket och att lyssna på musik och att strosa runt i omgivningarna. Det slår inte fel….får jag ta tid till det, kommer resten av sig själv.

image

Som att vara en smula katt. Vila, äta, sova, sola och ströva runt i omgivningarna för att se vad som rör sig. Sen är det bara att gå hem och tvätta sig fin och vila inför nattens äventyr. Katten har en perfekt balans i sin tillvaro. Den känner på sig när det är dags för det ena eller andra. Det gör inte människan.
Katten klättrar upp i närmsta träd om det är fara å färden. Människan känner inte efter utan inhämtar kunskap från olika håll, och säger att det är luuugnt, ända tills det är för sent.

image

Katten sover när den är trött, men människan måste bara göra allt som gör henne trött först, innan hon känner sig färdig för sängläge. Och hinner bli helt färdig och helt utarbetad på kuppen.

Människan är tidseffektiv, sägs det, men katten tycker nog mest att människan går på tomgång. Mycket väsen för ingenting, typ…. ;)

Katten är balansens mästare. Hon är självgod men ändå lyhörd och tar sig själv på allvar. Hon putsar sig tills hon är traktens vackraste katt, varje dag. Men katten kan ändå konsten att trösta sin matte, vid behov.

image

Katten gör ett ryck och städar efter sig när det behövs, men sen måste hon vila några timmar.

Så har jag gjort idag. Att falla in i kattens rytm är mycket behagligt och tillfredsställande.

image

Nu är det bara strosandet i grannskapet och eftermiddagsslummern som fattas. Och putsandet..

Men först – lite musik!

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Grattis Mamma!….. #98

image

Idag fyller mamma 96 år. Vi var och gratulerade några stycken, och hon var så positiv och glad, men ibland glömde hon att hon fyllde år. En anledning så god som någon, att sjunga för henne ännu en gång. Det blev ett ovanligt långt besök. Men så har hon levt länge också. Hon var trött, sa hon, men hon ville ju inte vila så länge som vi var på
besök. Så vi stannade lite till.

image

Vi fick en fin avslutning på altanen där hon halvslumrade medan vi lyssnade till fåglar – levande, men också inspelade från en fågelljudsapp, eftersom mamma inte hörde ”de riktiga” så bra. Men hon var så nöjd med att sitta där och hon sa att ”här vill jag bo”!

Jag tror nog att hon fick en bra födelsedag. ;)

image

Och även här hemma har vi ikväll fått fira nationaldagen med ett underbart program om barnen i Stockholms förorter som får lära sig spela orkesterinstrument och sen får åka till Hammarkullen och spela Beethoven med andra barn från El Sistema och tillsammans med en riktig symfoniorkester.  Det känns som en riktig resa, inte bara genom Sverige, utan också genom livet.

image

Det ger glädje och gör mig rörd till tårar att se vilket hopp och mening musiken kan ge till så många unga människor.

image

Och sen får vi ännu ett fint musikprogram om Laleh …. Där kan vi också prata om att göra en resa!

image

Vilken dag! :)

Lämna en kommentar

Filed under Tid