I sista stund..

image

I sista stund klev jag in på mitt kära fredagsfik, dit jag har gått och cyklat på fredagar när jag har slutat tidigare,  sen urminnes tider.

”Du hann”, ropade caféföreståndaren till mig när jag klev uppför trapporna.

Hann vadå? Jag förstod ingenting förrän jag såg den lilla skylten vid kassan.

image

Då stannade världen för en kort stund.

Och tänk att jag hade gått dit just idag, deras sista dag….En måndag?!

Det kunde inte heller Josef smälta.
”Tänk att du kom idag – en måndag!”

Jag vet inte riktigt själv hur det kom sig, men det var det att det var så länge sedan…. Jag ville väl helt enkelt träffa dem.
Hade jag kommit på fredag, hade det varit för sent.

Alltid samma vänliga och glada bemötande – Är det redan fredag? En cappuccino som vanligt? All personal har varit lika hjärtlig och tillmötesgående, men det har till stor del berott på caféägarna. De har varit själva hjärtat och förebilderna för sin personal, och sina kunder….I över tjugo år har de haft stället och jag har varit där ungefär lika länge. Det har varit basen och grunden för mitt välbefinnande under perioder när det har stormat lite extra omkring mig på jobbet.

image

Och visst kommer allt finnas kvar, inklusive den fina personalen och den goda cappuccinon, men en stor lucka i hjärtat kommer att vara svår att fylla med ny hjärtlighet…..

image

Jag, och många andra stammisar med mig, fick kramar och glada tillrop innan vi gick. Försökte förgäves övertala Josef att de skulle komma och fika med mig på fredagarna, men i det fallet var de svårflirtade. Men vem vet? Efter några månaders ledighet kanske de inte kan stå emot….

image

Men idag blev jag bjuden på min sista cappuccino. Det har hänt ett antal gånger under årens lopp att jag har blivit bjuden, och med samma generositet som de har bjudit på sig själva.

image

Efter att Kerstin tagit betalt för kakan gick hon runt disken och gav mig en kram och tackade för alla år.
Det var pensionsdags för en av dem och det hade gått många långa tunga år. Roliga också. Men…. Orken räckte inte längre….Det var därför.
Men det är inte nåt som har märkts på dem, direkt. Bara det goda humöret har lyst igenom….

image

Jag var nästan fortfarande i chock när hon berättade om varför och hur.

En strid ström av stammisar kramades de med, medan jag förstummad drack mitt kaffe och åt min chokladbiskvi.

image

Till slut en avskedskram – ”hälsa dina väninnor!” – och så farväl..

Men på vägen hem tröstade jag mig med att ingen hade dött och att mitt kära café står kvar och än så länge tycks fredagarna oändligt många.

Au revoir, mes amis!

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Finns det hopp, finns det liv!

image

Efter ännu en helg i badandets tecken, sitter jag bekvämt tillbakalutad i fåtöljen hemma ”på mammas gata i stan” och läser alla kloka och hoppingivande artiklar om flyktingar och deras umbäranden ute i Europa, om den ständiga kampen för överlevnad, om hopplöshet och missade när man blir lurad men också hur medmänsklighet kan hjälpa och trösta.

image

Vi som sitter här hemma på vår kammare och undrar hur vi ska hjälpa och på vilket sätt, söker säkert som jag artiklar och berättelser som ger oss puffar i vissa riktningar.
När människor som Angela Merkel visar var skåpet ska stå utan att darra på manschetten, känns det hoppfullt för alla, inklusive flyktingarna.

image

När jag tar del av Jan Egelands tankar känns det än mer hoppingivande.
Det finns faktiskt en väg att gå, men det kräver samarbete och samförstånd.
Har det gått förut, kan det väl inte vara omöjligt nu, att vända trenden och ändra riktning?

image

Igår kväll såg jag Casablanca på tv, och tänk att det var som om jag såg den för första gången. Att den skulle handla om flyktingar och flykt undan fascism och förtryck har jag glömt, eller missat tidigare. Men nu kändes den väldigt uppdaterad, trots att jag såg den på landets ”tjock-tv“.

image

Intet är nytt under solen, och mörkermän och kvinnor kommer alltid att finnas, men med en smula upplysning, kan vi kanske hålla dem stången?  ;-)

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Det här med tid….

image

En resa bakåt i tiden, och i rummet, kan gå i ett huj. Idag for vi till Nacka – närmare bestämt Neglinge – där vi bodde för sisådär 25 år sedan. Vår bostad befann sig i vad vi kallade ”Saltsjöbadens slum”, vilket det naturligtvis inte var, men det var ändå de enda hyreshusen därute bland de gigantiska och fina villorna. I hyreshusen bodde människor av olika sort och de kom från olika håll i världen. Det fanns människor från Tyskland, Polen, Gambia och Italien, bara i vår trappuppgång. Det var spännande!  Vi fick komma på ettårskalas till den Gambiska familjen tillsammans med vår vän från Polen, som bodde två trappor upp. Vi var tre blekansikten i ljusa kläder, som satt och beundrade vår värdfamiljs färgstarka vänner i vackra kläningar, som stod och dansade och pratade medan männen satt utmed väggarna och pratade med varann och oss och åt något gott. Ingen drack alkohol, men alla var glada och stämningen var god.
Nuförtiden finns det nog inte så många nationaliteter därute. Det som förut var Nackhem, är nu en bostadsrättsförening.
Jag är glad att jag bodde där då. Jag har aldrig haft så mycket grannkontakt som vi hade där, varken förr eller senare.
Det var både roligt och lärorikt att lära känna andra kulturer. Inte alltid enkelt, förstås, men finns det hjärtrum så….

image

Men det fanns grannar i huset mittemot, som ogillade våra gambiska vänner och kallade dem vid n-ordet och ville att vi skulle skriva på listor om att de skulle förflyttas. Vi vägrade förstås.
De var ju våra vänner!
Det var första gången jag stötte på någon form av rasism, tror jag.
Det kändes skönt att veta att vi då hade fått möjlighet att byta vår lägenhet mot den vi har nu. Plötsligt kändes det lågt i tak i denna ”fina” del av världen.
Men våra vänner från Gambia hade ingen möjlighet att flytta. Inte då i alla fall. De blev ledsna när de hörde att vi skulle flytta, och kvinnan sa:

–  ”då blir vi ensamma här”.

image

Jag trodde den tiden skulle vara förbi, men jag, och en stor del av  mänskligheten, bedrog sig.
Aldrig vila och tro att allting ordnar sig bara alla är snälla och vänliga!
Eller?  Borde inte det räcka?

image

Nu for vi till Saltis för att bada, och det gjorde vi på ”vårt eget gamla närbelägna bad”, som vi ju delade med några stycken…. 😉…. men det känns ändå trivsamt och familjärt där, och fast vi flyttade ifrån Neglinge för dryga 20 år sedan finns känslan kvar än idag.

Och jag tänker att det finns ett hopp ändå. Vi kan gå mot ljusare tider, trots att molnen tornar upp sig till att börja med, bara vi tar ett steg i taget.

image

Varje framsteg är en framgång.
Och en strimma av hopp ger mer ljus åt dem som följer efter. Men ser du bara mörker, kan du inte ens ta ett steg framåt.

”Always look on the bright side of life”, som redan de gamla grekerna sa…..

….nä, jag bara skämta…. 😉

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Tillbaka till verkligheten….

Inte utan att man blir lite trött av miljöombyte, men efter lite vila är det nog dags att ta sig samman igen.

image

Det är på nätterna några av oss är som piggast och är uppe och klagar och vill ut medan jag vrider och vänder på mig och helst vill in i sömnens
förlovade land……

image

Nå… till slut blev det en och annan timmes sömn, men vad gör det när jag får börja tidigt och sluta tidigt på dagen. Jag jobbar deltid.

image

Att jobba förmiddagar huvudsakligen, känns som rena himmelriket. Att ta bussen hem och ha ett hav av tid framför mig är som att börja ett nytt liv varje dag.
Förra året var mina arbetstider precis tvärtom och jag sa till mig själv att jag aldrig mer skulle utsätta mig för något sådant,  så även om jag är världens sämsta löneförhandlare, är jag i år vinnare i arbetstidsförhandlingens sköna konst. Nån ska ju vara det också…
;)

Så när jag for hem i det ljumma sommar-Stocholm med min cykelkorg som blivit kvar på jobbet sen jag drabbades av min olycksaliga ischias i våras, fick jag för mig att jag skulle testa om jag skulle kunna cykla igen utan smärta.

image

Och….jo, det gick. Långsamt gick det och ont gjorde det, periodvis, men det gick!

Det måste firas med världens godaste glass från närmsta glasskiosk.

image

Sagt och gjort! :)

Att sen cykla hem i de ljumma sommarfläktarna gjorde mig ännu mer lyrisk. Det finns kanske ett liv efter ischias-eländet ändå?

Jag cyklar – alltså rullar det på…  🚲

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Att sjunga långsamhetens lov….

Under hela mitt liv har jag hyllat långsamhet, eftertänksamhet och tankeverksamhet som kan leda vidare….

image

Läste i dagens DN om hur snabb kulturen ska vara nuförtiden. I en blinkning ska hela värdslitteraturen ses, förstås och glömmas bort. Ingen orkar med en upplevelse längre än 2,5 minut lång. Sen behövs en paus. Konserter kan vara högst 20-25 minuter långa, annars kroknar publiken.

image

Jag oroar mig för framtiden.
Hur ska vi kunna samtala med varann och hinna få svar innan samtalspartner somnar?

”Jag tycker så mycket om dig, för att…”
”zzzzzzzzzz…..”

Jag bloggade i 100 dagar i sträckl,  i våras, och gjorde det på mobilen, för att inte skriva så långrandigt och långt, men det duger minsann inte i de här
sammanhangen….

image

Jag inser att min tid är förbi.
Kanske kommer min blogg i framtiden stå som exempel i läroböckerna – om det ens existerar dylika – på hur långt ett blogginlägg inte får bli – med en liten varningstext om att man kan ledas ihjäl om man försöker läsa ens ett kvarts inlägg.

Nåväl.. Jag kommer stolt veckla ut min ”pride-flagga”, där det står: Vi är inte lika långa, men vi är lika många! ;-)

När jag nu rusar mot undergången med mitt pedagogiska projekt efter åtta års kreativ långsamhet, idog eftertänksamhet samt noggrant utprövande av mina danser och musik, ser jag mig för min inre syn omsprungen i innerkurvan av någon illerliknande figur som utan pardon trängs i målgången.
Jag har skrivit om denna oönskade konkurrenssituation i ett tidigare inlägg,   men nu, efter en lång  sommars tankeverksamhet, kan jag se fördelarna.

image

Äntligen tvingas jag göra slag i saken.
Annars hade jag kunnat förlora mig i långsamhet ett decennium till…. minst…

Så….Varför detta grunnande? 
Jag har redan allt. Jag kan allt jag behöver kunna! Jag vet allt jag behöver veta. Jag brukar säga att jag jobbar bäst under press. Upp till bevis, Millroll!

image

utschasad färgradioproducent..

När går tåget?

Nu!

”Men vänta…. ska bara bada först….  sista veckan på semestern ju….”

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Vädermässig bipolaritet.

Nej, föralldel…Jag sitter inte i sjön, men här gäller det att sitta still i båten medan det svänger och kränger runt omkring. Blåser och regnar, och mitt upp i allt – kav lugnt. En liten glipa i molntäcket som utvecklar sig hur…?

image

Säga vad man vill, men denna sommar är det lätt att känna sig som en slags medberoende, eller anhörig till en person med bipolär sjukdom. Man vet aldrig… utom möjligen, att varmt och enahanda lär det aldrig bli. Och det är ju bra.

image

Jag klagar faktiskt inte. Jag har upplevt det mini-högtryck som var för några veckor sedan. Jag har hus med helt tak och kan se ut över nejden genom stora fönster när det regnar…. eller inte. Jag har en islandströja när det blir kallt och kan bada bastu och ta en båttur vid fint väder.

image

Det är inte lika roligt att gå i stan när vädret är så omväxlande. Svårt att anpassa aktiviteter med kort varsel.
Att leva ”mitt i rutan” på landet är ändå som att flyta med. Att ge efter för vädrets makter istället för att förbanna det.

image

Men nu sitter jag inne och vädret har just stillnat och vattnet är likt en spegel och en liten stress infinner sig…”Det går ju inte att sitta här, när jag lika gärna kan sitta ute.”

Så varför skriver jag ändå detta inlägg?
Vill jag verka coolare än jag tydligen inte är?
Må så vara…

Nu går jag ut, innan…..

image

….Ja, inte vet jag vad som händer. ;)

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Tid för bloggande i Tidens tecken ….. #Gratttisblogg10år

Skål!

Skål!

Jag ville så gärna gratulera min 10-åriga blogg idag med ett stiligt bildspel….

När jag skulle infoga bilder från hela decenniet fanns inte bilderna kvar i mediateket från första halvan av tiden här i WordPress….Hittade ändå lite bilder på andra håll och när jag till slut skulle kommentera några bilder så……Datorn hänger sig och nästan alla bilder jag har valt ut försvinner när jag ska göra om det. Gör om och gör rätt!

Jojo. Det var just en snygg present!

Men kanske det ändå speglar en del av tiden med min Tidsblogg under dessa år. Så mycket roligt som har hänt, men sååååå mycket tid av frustration och ilska och utmattning som har gått åt till alla dessa osparade inlägg och ”avhängda datorer”.

Tänk att både jag och min blogg har överlevt!

Det är en bedrift i sig, och ett uthållighetsprov, ska ni veta. Inte alla av mina bloggvänner har överlevt det. Det är bara vi sega gamla rackare som håller måttet….eller nåt. Hur vi sen håller måttet är en annan fråga, men det hör ju inte hit. Dessutom tog vi oss igenom hundra dagar av bloggande under denna vårterminen. Jag tycker faktiskt vi är värda vår vikt i guld. Och den är inte att förakta.
Vår vikt, alltså….dvs min vikt. ”Tid” väger just ingenting. Tiden är bara utmärkt visare av ålder och visdom. Min alltså…. ;)

Nå….då var det väl dags att fira då!

Varsågoda och njut av tidens tand och tår på densamma!

Skål och välkomna  även nästa decennium!

Och om du undrar något är det bara att knacka på och titta in och läsa lite valda delar, så länge…..mycket nöje, eller som det sägs nuförtiden – Enjoy! ;)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hur det började…

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Siktar mot mål…..

image

Efter knappt halva sommaren finns ett ett litet högtryck på pluskontot och tillsammans med alla bastubad, trevliga stunder med övriga släktingar och vänner på tomten finns nästan bara varma känslor för denna sommar trots det regn som föll igår, och i förrgår och i förra veckan  och i midsomras…. ;)

image

Om jag inte envisas med att lyfta blicken mot gattet till havet, riskerar jag att fastna i lervällingen bakom huset. Då kommer jag ju ingen vart.

Men nu har jag köpt nya skor inne i stora staden, så att jag kan lyfta fort och lätt mot mina högt uppsatta mål…

image

Nu kan jag dansa vidare en sommar
med fötterna på jorden och solsken i blick…… ;)
Ja, det gäller ju att blogga för framtiden – min och andras. Men jag börjar med min då…
Vi tar ett steg i taget och jag har redan kommit till det nionde steget,  på väg ut i det okända. Vart är vi på väg?

image

Fortsättning följer….

wpid-wp-1436522245454.jpeg

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Hoppfull eller naiv?

image

Tror att jag har haft tur för det mesta. Jag har träffat så många människor och nästan aldrig har jag känt mig utnyttjad eller lurad.
Det har lärt mig att inte vara misstänksam utan snarare har jag trott människor om gott, tills jag blir motbevisad, vilket jag förstås också har blivit.
Jo, jag vet….Det är en smula naivt, men jag är hellre godtrogen och naiv än misstänksam och cynisk.
Om jag inte fick tro på den goda människan, vad skulle jag då tro på?

image

Ingenting, eftersom jag inte är religiös.

Men jag tror på pacifism snarare än krig, på kärlek istället för hat, samspråk i stället för gräl. Men jag inbillar mig förstås inte att det bara finns ett sätt att lösa konflikter på eftersom det  finns så många olika sorters konflikter och krig i världen. Däremot kan ingen lura i mig att väpnad konflikt är den enda vägen att gå om krig ska stoppas.. Det är ju minst lika naivt att tro, eftersom det aldrig har hänt. Krigen tar aldrig slut, och här ska ändå alla pacifister sitta och skämmas och bli beskyllda för att vara naiva….

image

Jag tror nog inte att alla krig kan stoppas utan vapen, men jag tror att samtal och förhandlingar, samt ett samhälle som är jämlikt och utan korruption, kan förhindra att krig uppstår. Det kan inte vapen och mänsklig ondska åstadkomma.

Vi måste ha något att tro på, något att hoppas på och något att drömma om….

….. Att höja blicken och speja mot horisonten,  så når vi kanske en bit på väg, i alla fall….

Skepp ohoj! :)

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Upp å ner, Ner å upp!

image

När jag vänder mig om och ser ut genom fönstret skiner solen, för att i nästa stund ha gått i moln.
Vi har det bra. Katterna har det bra. Vi kan följa vädrets  växlingar,  och in ut och far vi med kläder och möbler. Av och på med islandströjor, solglasögon och strumpor.  Men vad gör det? Vi är lediga och befinner oss på älsklingsplatsen på jorden.

image

Men hur det är…..nånting händer med humöret.
Jag kan varken fokusera på det jag vill göra eller det jag bör.
För mitt eget välbefinnande skulle det passa att göra lite av varje, men det känns ju svårt att vara kreativ när min mobil är så lättillgänglig och dess innehåll så förlamande och insmickrande. Mitt enda vapen blir då – ”Skriv tillbaka!”
Det funkar faktiskt att blogga lite i självförsvar. Jag gör en och samma sak i minst en halvtimme och lyckas hålla den röda tråden under samma tid.

Varför inte slappna av och ge sig hän?
Ja, det frågar sig säkert många, men jag slappnar av bättre när jag får tänka egna tankar än när jag värjer mig för andras tankar och bilder, hur intressanta de än må vara.

image

Så detta blir en terapeutisk blogg i brist på vackert väder och utevistelse i lugn och ro med vår lilla nyinförskaffade roddbåt. 

Men jag låtsas att det finns en mening även med det. Rodd kan vara dåligt för min ischias, så vädret kan i själva verket vara hälsobefrämjande.

image

Att ta det med ro kan även vara en nyttig sysselsättning till land.

I skrivande stund har det börjat åska.
Man kan undra vad det kan betyda? Att det är dags att klä på sig och fara med bilen och handla tomater…. ;)

See ya! :)

image

Vi tar det lugnt så länge, Matte ….

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid