En motståndskraftig väg…

 
Mot mitt bättre förnuft uppsöker jag ju gärna de personer och de situationer som bjuder motstånd. För att utvecklas eller för alltid vilja övervinna och besegra motståndaren ? För att jag helt enkelt inte står ut med tanken på att någon ska ogilla mig och själva idén med mig, vad nu den kan vara? 😉
 
Så väntar jag med att försöka få mina mest förväntade "anhängare" med på min sida. Nej, jag tar ingen för givet, men jag sparar på mina krafter. Och det är dumt för en vacker dag kan det ju vara för sent. De som kändes givna har tröttnat och de som skulle övervinnas har annat för sig. 
 
Nå, jag har inte gett upp, om någon nu trodde det. Snarare har jag insett vidden av medgång och medvind. Av en händelse hade jag en återträff igår med några av mina gamla kära studiekamrater från rytmiklärarutbildningen. Och så lätt det gick att göra sig förstådd. Så lätt att få gehör för mina idéer och mitt projekt. Vi var  igår bara 4 stycken av en ursprungsklass på "tio flickor" som började på utbildningen från början, 1982. Trots allt tid som gått, kriser som var och en hade gått igenom, och olika livssituationer, var det bara att ta vid där vi slutade senast vi sågs. Ett givande och ett tagande utan kontroverser eller missförstånd. Bara mest skratt och delgivande av erfarenheter. Trots att det fanns inslag av sjukdomar och andra sorger med i våra berättelser blev mötet inte sorgligt utan hoppingivande och glädjande.
 
Jag måste verkligen dra lärdom av det. Att söka upp dem som kommer "från samma planet "som jag, när jag behöver stöd och hjälp och positiva kickar på vägen. Varför göra motsatsen egentligen? Motståndet kommer alltid ändå. Det finns alltid inom mig om inte annat. Och det är väl det jag ska bekämpa i första hand så får andra ta sig an sina egna duster med sina hjärnspöken. Därmed inte sagt att man inte ska hjälpa andra. Men inte heller lär det vara någon vits att vränga ut och in på sig själv för att någon annan ska känna sig tillfredsställd om man själv inte har sig själv i fokus.
 
De handfasta råd jag fick var att tänka på mitt projekt bara en liten stund, högst en timme om dagen. Att ta hjälp av nyföretagarcentrum för att där få råd i rent ekonomiska spörsmål. Att ta tid på mig och att förutom det jag redan har tänkt, dessutom skapa ett "kringmaterial", dvs instruktionsvideo, kanske ett litet pedagogiskt dataprogram, för att den pedagogiska tanken ska kunna tas till vara på mer än ett sätt. Och för att köparna, dvs pedagoger och skolor av skilda slag ska kunna ta till sig metoden och tankarna på bästa sätt. Och det bästa av allt. De tyckte att idén var strålande…..=)
 
Och nu då ?
 
Är det dags att presentera min plan ?
 
Ja, i princip….jag ska bara….;-)
 
…..Nej, inte hålla er på sträckbänken mycket längre. Kommer snart att lägga upp ett litet bakgrundsmaterial i form av ett reviderat "specialarbete" som jag gjorde redan när jag gick på utbildningen. Om att lära sig baskunskaper, begrepp, kroppskännedom, matematiska och språkliga begrepp, genom att använda rytm och rörelse. "Learning by doing".
 
Att förståelse och kunskap ska sitta i ryggmärgen är väl inget nytt ? Nej, inte direkt. Inte heller att ämnesintegrera, som det är frågan om i det här fallet. Det finns, om man forskar lite på nätet, intressanta projekt där rytmik- och mattelärare samarbetar. Där både barn och vuxna är eniga om att de inte skulle förstå matematiken lika bra med huvudet om inte kroppen hade fått förstå den först. Och naturligtvis finns det också forkning på området som visar att övning inom musik och rörelse befrämjar kunskapsinhämtande även inom andra områden. Nu gäller det alltså att smida medan järnet är varmt! När både regering och opposition börjar tala om "kunskap med stort K" i skolan är det viktigt att förekomma så inte skolan styrs in på 1800-talsmetodik igen. Eftersom kunskapen om pedagogik bland politiker tycks vara lika med noll i båda läger behöver de alltså upplysas. Upplysas om forskning, om rätt metodik för rätt åldrar, om vikten av en god start för alla barn i skolan. Det kanske inte jag är rätt kvinna att göra, men däremot tänkte jag komma att tillhandahålla ett material för förskollärare i första hand, som gör det lättare för barn i 6-årsverksamheten och för deras lärare att både tillgodogöra sig kunskap och att erhålla kunskap. Att ge matematisk och språklig "förförståelse" i konkreta, praktiska och lustfyllda rörelser och sånger, där det är barnen som ska agera i första hand och därmed uppnå förståelse. Att som nu sitta i förskoleklasserna och göra fylleriövningar precis som de kommer att göra resten av sin skolgång, befrämjar inte inlärningen utan gör bara skolomogna barn skoltrötta i förtid. De som inte kan sitta stilla i skolan kommer hem till sina föräldrar och berättar att idag har vi lärt oss att….inte räkna eller läsa….som de hade hoppats på….utan att sitta stilla och lyssna när fröken pratar! Som om hela skolgången gick ut på just det.
 
"Nå, vad sa fröken ?" undrar den nyfikna föräldern.
 
Det är det nästan ingen som minns. Vad de däremot minns är vem som lekt med vem och vad de har gjort på fritids. Möjligen minns de någon gemensam aktivitet i klassrummet eller på gymnastiken. Kanske också om man har sjungit någon rolig sång. Och då kanske de till och med minns innehållet och meningen med övningen eller sången.
 
Friskis och Svettis har gjort en bejublad insats genom att utbilda lärare i skolan att förevisa vissa rörelser till bestämda låtar i klassrumssituationer. Det kallas för Röris. Med det goda uppsåtet att få barn att röra sig mer, att använda bägge hjärnhalvorna genom de korsvisa rörelserna, höger hand på vänster ben, etc, som befrämjar hjärnans arbete och kontakten mellan hjärnhalvorna som i sin tur befrämjar möjlighet till inlärning. Att få ett avbrott i stillasittandet, inte minst. Och barnen älskar Röris….
 
Och det är någonstans där som mitt projekt tar vid. Ett slags "Rytmik-Matte-Svenska-Röris" – material för pedagoger som riktar sig mot 6-åringar i första hand etersom barn har störst rörelsebehov i de åldrarna och för barn med läs- och skrivsvårigheter i andra hand.
 
Låter det "rörigt" ? Kanske…men det är ju i främst tänkt att vara "rörligt" och roligt, kan vi nog vara "rörande" överens om.
 
Ha en toppenhelg! ….Hopp & Lek!
 
(Undrar om jag blir klar det här decenniet, eller…?
Nå, "rör på påkarna"…får ni säga om ni ser mig sitta här och dega i bloggen ..eller lägga näsan i blöt i Facebook.
"Upp och hoppa lilla loppa"….etc!)
 
 

6 kommentarer

Under Mänskligt

6 svar till “En motståndskraftig väg…

  1. Unknown

    Det gick snabbt, det var väl aldrig jag som föste på? Nej du hade nog skrivit innan. Vad jag förstår är det
    skillnad på barn och vuxna människor.  Själv fattar jag bättre och det går mycket bättre om någon berättar för mig hur jag ska göra….
    än att jag ska läsa mig till saker. Men det är klart att praktisera hur man ska göra sitter  bättre än något annat. Det värsta är att för mig
    gör jag fel så många ggr innan jag kommer på lösningen. Går nog inte att jämföra med ett barn….
    Bra att du haft trevligt. Det har jag oxå haft, i två hela dagar. 🙂

    Gilla

  2. K

    På det första; absolut ska man röra sig i de vattnen man känner man får stöd, tröst och uppmuntran! Sen när man känner sig redo för ifrågasättande kan det vara dags att söka detta motstånd, men håll dig borta därifrån nu!
     
    På det andra; Yes, nu kommer projektet!! Snart får vi kanske konkreta exempel på hur den här spännande integreringen kan gå till.
    Jag känner igen tankarna, vet inte varifrån, kanske Waldorf? Tänk hur många år vi själva (och barnen) suttit av i skolan…

    Gilla

  3. Aniara

    Aha, hon rör på sig!Tänkte nog att det var nåt med barn, musik och pedagogik. Fast så mycket mer kunde jag ju inte klura ut.Och nu tycks du ju vara på gång med stort G. Bra!Spännande låter det också. Även om jag inte helt fattar . . .. ;-)Förskolelärare brukar väl dessutom vara ganska vakna för lite nytänk inbillar jag mig. Så de nappar säkert på lite nya spännande grejor.Kanske du kan hitta nån "sponsor"? Nåt läromedelsförlag eller så? som åtminstone är intresserad av att ge ut och distribuera ditt material när du får till det? Ibland kan det kanske vara bra att ha nåt som liksom "pushar på"?Har du kanske nån att jobba lite ihop med? Att bolla med. Nån av dina gamla kursare kanske?Sen finns det väl sådana där företag som jobbar med att att hyra ut föreläsare också, kanske skulle kunna vara nåt när det blir dags?Äh, nu kanske jag bluddrar på och går händelserna i förväg. Dumt.Sätt igång nu – sitt inte här och häng med näsan och fingrarna i bloggen. Jobba!;-)

    Gilla

  4. Eric

    Learning by doing är bäst, speciellt för barn som inte har stelnat i sitt tänkande.Du är inne på helt rätt väg, tycker jag.Men musik är lite komplicerat tror jag, iaf för en del barn. Musiken kan väcka hemska minnen som barnen har och göra dom oroliga. Då borde det finnas personal som kan ta hand om sådana barn. Musiken väcker känslor och sådant som finns undastoppat i det omedvetna kan komma fram. Är jag helt ute och cyklar?http://whynoeric.blogspot.com

    Gilla

  5. Ping: En kropp – en själ – och ett stycke musik… | Tid

  6. Ping: Tid att minnas…. | Tid

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.