Ibland ser man varken ut eller in.
Låt tågen gå, tänker jag då. Varför forcera något jag inte kan göra något åt?
Finns det någon ljuspunkt, finns den inte bakom denna mur av tåg.
När man minst anar det, kan något glimta till bakom nästa krök.
Men än så länge….”Raindrops keep fallin on my head…”